I'm a Cyborg

Hejsan allesammans!

Japp, nu är det ett faktum. Jag, Johan, är en livs levande Cyborg! Jag har nu en del i min kropp som inte är original! Det hela började egentligen på Aqua Nova för några veckor sen. Vi var där och hade skoj, hela familjen. Under ett av åken i en av vattenrutschbanorna så gick det lite snett och min tumme böjdes bakåt. Jag gick med detta nån vecka innan jag ringde till VC och fick en läkartid. Tyvärr fanns det inga riktiga doktorer tillgängliga utan jag blev tilldelad en medicinman. Desvärre en av väldigt låg rang och hade ännu inte erhållit en enda färgglad rand i ansiktet eller mystiskt föremål i näsan. Jag tror knappt att han var värd att kallas medicinman, plåsterkille kanske, eller så var han bara en lokalvårdare med läkarrock för läkare var han i alla fall inte. Nu när jag tänker efter så luktade han lite curry, han kanske var kock!

Han gjorde väldigt vetenskapliga tester med min tumme. Han höll upp sin hand och jag fick pressa in min tumme i den. På detta sätt kunde han på ett väldigt klarsynt och observant sätt konstatera att min tumme inte var av. Jag upplyste herr medicinman att jag aldrig trott att den var av men att den ändå gjorde ont. Han tog då till det tunga artilleriet och knackade på huden mellan tummen och pekfingret med korta snärtiga slag. Jag tror att det är just de korta distinkta slagen som är det viktiga vid utövandet av denna läkemedelskonst. Han kände då, förmodligen på grund av sin oerhörda erfarenhet just på denna typ av skador, att jag fått ett slag just där och att det orsakat en inflammation. Han skrev då ut Diklofenak. Det hjälpte, fast inte mot tummen, men jag kände mig lite bättre i ryggen tyckte jag, jag har även lite ont i ryggen, mest på grund av en dålig säng. Tummen var dock inte bra.

Jag fick då komma till en riktig ortoped och han konstaterade att jag hade...något som jag glömt vad det heter men som hade med ledbanden att göra. De var inte av men lite utsträckta. Vi behövde inte göra något åt detta just nu, men om det blev värre så skulle man operera. Här är en röntgenbild på den tummen, den hänger lite liksom.

En tumme med lite häng

Tur det var högerhanden tänkte jag då jag är vänsterhänt! Tummen gör fortfarande lite ont men det går bättre och bättre att använda den.

Förrförra lördagen så bestämde vi oss för att gå till en jättelång och superhäftig pulkabacke med chans till höga farter och svindlande upplevelser. Vi fixade fika, pallrade på barnen flera lager kläder och sen bar det av. Det är en sträcka på ca 1 376 meter så det är en bit att knata för små barnsben. Väl framme så satte jag mig i en pulka och satte Gustav i knät och sa nåt pappigt som "Håll i dig nu grabben, för nu blir det åka av....tjoheeeeej!!" och sen satte vi fart. Det låg ett lager puder ovanpå som blåste upp i ansiktet på Gustav så han började vända sig bort för att skydda ansiktet. Jag tyckte att det började på att gå lite väl snabbt så jag satte ner fötterna och började bromsa vilket ledde till att det kom ännu mer puder på Gustav. Sen kände jag hur pulkan började välta och som en ren reflex så satte jag ner handen. Jag råkade dock få in tummen under handen och lutade mig sen över den så att tummen liksom böjdes in under handen.

När vi kom ner så var Gustav alldeles vit i ansiktet, det enda jag såg var en stor gråtande mun och en snorelva! Jag borstade av honom och då sa han att han inte ville åka mer! Lyckad start på dagen! :-)

Jag gick upp för backen och sa till Therese att jag gjorde illa andra tummen nu. Nu började det bulta rätt så mycket i handen och jag kände att det var något som var fel. Jag satt mig ner en stund för att se om det skulle gå över men det gjorde det inte, tvärtom så blev det värre.

Vem ringer man som vuxen man i sådana här lägen? Mamma såklart! Hon hoppade in i bilen och kom och hämtade mig och vi åkte till akuten. Akuten var som akuten brukar vara. Full av folk och väldigt få som ser ut att jobba! Det gick dock rätt så snabbt att komma in på röntgen, resultatet ser ni här:

En trasig tumme

Det är en benbit som slitits loss och den är fäst i ett ledband. Min tumme hade väldigt stor rörlighet åt ett håll, lite för stor. Det gjorde väldigt ont i den nu och den var väldigt svullen. Läkaren konstaterade att det skulle bli operation inom några dagar men att det enda man kunde göra nu var att gipsa. Det var fem personer före i kön men är man son till den som utbildar personalen i gipsteknik så slipper man denna kö. Hon tog med sig upp på sitt rum och gipsade mig med ett fint rosa gips! :-)

Min mor gipsar för fullt

I måndags så var det dags för operation. Jag åkte in tidigt, 07.15 var jag där och fick dropp. Runt 08.00 så kom mamma och klippte bort gipset så jag kunde tvätta av mig inför operationen. Sen var det bara att vänta. Jag försökte sova lite, såg på TV och vilade. Kl 12 var det så dags. Jag åkte iväg till operationssalen där en stab av människor arbetade med att göra mig klar. Jag fick EKG-pryttlar inkopplade, syrgas och massa ställningar till armen. Sen kom en narkosläkare och sa godnatt sen minns jag inget mer förrän jag vaknade och mådde jätteilla! Usch, jag vill aldrig mer sövas igen. Huu vad jag mådde illa. Jag hade jätteont i handen och fick massa smärtstillande. Sen var jag så törstig för att jag inte fått dricka på 15 timmar. Efter någon timme fick jag komma tillbaka till avdelningen igen men jag mådde fortfarande illa. Jag avslutade med att kräkas innan jag åkte hem. Väl hemma så inledde jag med att kräkas och sen gick jag och la mig. Fy vilken dag! Operationen gick dock bra, läkaren satte in en titanskruv i mig vilket gör mig till en Cyborg!!

En titanskruv

Nu är det sex veckors gips kvar sen ska det förhoppningsvis vara rätt så bra! Håll tummarna för att han med tummen mitt i handen har en tumme med att få tummar att läka snabbt! Tummen upp! Ååååh vad många dåliga tumskämt det finns!! Denna har jag hört några gånger nu också: Har du jobbar på egen hand! Hahaha...noooot! Det var ett sånt där "Har du hört den förut"-skratt, torrt, tråkigt och meningslöst!

Tack till Therese som stöttat mig och tagit hand om barnen och hjälpt mig med allt jag inte klarat av. Tack för att du orkar med mig! Tack till mamma som skjutsat, gipsat och hjälpt till en massa!