SM

Jag har ju börjat skjuta pistol igen efter många års uppehåll och min vana trogen så måste jag ju trassla in mig i något och ta mig vatten över huvudet. Denna gång genom att anmäla mig till SM i pistolskytte! Tävlingarna hölls i Uppsala och i Uppsala Nya Tidning kunde man läsa att:

Sveriges elit i sportskytte, pistol 25 och 50 meter samlas under helgen i Uppsala. Med ett av de större startfälten på länge avgörs SM-tävlingarna på Faxans skyttecentrum.

Sveriges elit i sportskytte. Skulle jag höra dit? Nej, knappast. Men faktum var dock att jag skulle till Uppsala och tävla i SM samtidigt som Sveriges elit i sportskytte. Jag såg fram emot detta med en skräckblandad förtjusning. När det var ett par veckor kvar började jag känna mig aningens nervös. Mest på grund av att jag visste att jag tränat alldeles för dåligt. Jag har inte ens varit på banan en gång i veckan och det är alldeles för lite. En vecka innan så fick jag tag i startlistorna och bläddrade fram mitt namn. Bana 1! Perfekt. Jag tycker det är skönt att inte ha någon på båda sidor när jag skjuter. Jag vet att det väldigt sällan kommer att vara så men jag tycker är skönt när det händer.
Jag sneglade lite på vilka andra skyttar som skulle skjuta samtidigt och fastnade redan på bana 2. Ragnar Skanåker! Jag ska på min första externa tävling på 10 år, jag ska på den största tävlingen jag varit på, jag är redan nervös och så hamnar jag bredvid Ragnar Skanåker, en levande legend!

På fredagen så lämnade vi Falun, jag och mitt älskade stöd Therese och styrde mot Uppsala. Ni som känner mig vet att jag har en viss förmåga att aldrig hitta rätt men i denna gång var jag otroligt förberedd. Jag hade studerat kartor på Eniro och jag hade med mig utskrifter med vägbeskrivningar från huset till skjutbanan, till hotellet och tillbaka till skjutbanan. Vi hade även våra telefoner med GPS:er i. Ändå lyckas jag leda in Therese på fel väg. Men man får ju se så mycket nytt när man åker med mig. Denna gång blev det en liten tur i gamla Uppsala.

Vi hittade dock snabbt rätt och efter vapenkontrollen så åkte vi till hotellet och checkade in. Vi hann bara äta och vila lite innan vi åkte tillbaka till banan. Jag kände att jag tränat för lite, jag visste att det inte fanns något att skylla på men jag visste också att jag har skjutit rätt bra ibland ändå och jag hoppades att detta skulle vara en sån gång. Tekniskt var jag förberedd, jag hade min nya kikare, min superhäftiga väska med plats för allt och lite till, alla verktyg var med. Ett inlånat reservmagasin eftersom mitt gått sönder. Allt var med.

Klockan blev 13.45 och vi kunde gå till skjutplatserna. Jag började göra mig i ordning och noterade att bana 2 fortfarande var tom. Precis när förberedelsetiden började så kom han inspringade och hejade lite stressat på oss. Jag sneglade på vilken utrustning han hade med sig och vilken typ av transportförvaring och jag insåg att min superhäftiga väska var lite onödig. Om en skytt som deltagit i OS sju gånger  klarar sig med en ICA-kasse så borde jag rimligtvis klara mig med en 2 liters fryspåse.

Koncentration

Det kommenderades ladda och jag försökte stänga av allt annat än korn, sikte och att krama av skottet. Det gick sådär. Jag sköt okoncentrerat. Jag fick inget flyt alls och trots att jag kände mig rätt lugn så var nog nervositeten mer framträdande än jag trott. Efter precisionsdelen så hade jag skjutit 43-43-43-45-45-44 vilket inte är bra och betydligt sämre än vad jag borde presterat. Vid byte till snabbdelen så sköt jag 45-41-39-44-44-45 vilket också det lämnar en del att önska. Totalt blev det alltså 521 vilket bara räckte till en 44:e plats totalt och en 5:e plats i min klass.

Jag skulle inte vara ärlig om jag sa att jag inte var besviken men samtidigt är jag väldigt nöjd över att ha varit där. Nu är det bara träning som gäller till nästa tävling. Då ska jag komma mer förberedd och jag ska ha en ICA-kasse med mig!